Mässingar

Den gyllene mässingen
Mässing är en legering som i huvudsak består av koppar (Cu) och zink (Zn). Redan den guldliknande färgen gör mässingen unik jämfört med de flesta andra metaller.

Det finns tre olika typer av mässing:
Olegerad mässing
Blymässing
Specialmässing

Genom att variera halterna av koppar och zink och genom att tillsätta andra legeringsämnen kan man dessutom få fram egenskaper som gör mässing speciellt lämpad för en mängd olika användningsområden. Tillsatser av järn (Fe) och aluminium (Al) förbättrar exempelvis hållfastheten och slitstyrkan medan kombinationen aluminium och arsenik (As) ger förbättrade korrosionsegenskaper. Den kanske vanligaste tillsatsen till mässing är dock bly (Pb), som oavsett andra legeringstillsatser ger en enorm förbättring av skärbarheten.

Skärbarhet
Den ojämförligt största delen av tillverkad mässing används för detaljer där man är beroende av materialets skärbarhet. Genom en tillsats av ett mjukt ämne som lägger sig som små separata spånbrytande partiklar i strukturen kan man förbättra mässingens skärbarhet högst väsentligt. Den hittills vanligaste tillsatsen är bly (Pb), vars spånbrytande och smörjande effekt gjort att mässing för skärande bearbetning vid jämförelse med andra material alltid representerar 100%.

Mässingar speciellt anpassade för skärande bearbetning, innehåller som regel 56-61% koppar (Cu), ca 40% zink (Zn) och 1-3% bly (Pb). Detta innebär att dessa mässingar har en struktur som i kallt tillstånd består av alfa- plus beta-fas. Vid uppvärmning ökar mängden beta-fas och därmed varmformbarheten. De vanligaste mässingarna för skärande bearbetning är därför också mycket lätta att varmsmida.

Smidbarhet
Sammansättningen innebär att strukturen i en normal mässing för skärande bearbetning vid uppvärmning till ca 750 °C övergår från (alfa+beta) -struktur till nästan ren betastruktur. Den senare är mycket lätt att varmforma och är heller inte känslig för sprickbildning p g a Pb-tillsatsen. Mässing för skärande bearbetning kan därför med fördel varmsmidas till nära nog önskad färdig form varefter detaljen färdigställs medelst skärande bearbetning utan onödigt skrotfall.