Ett nödvändigt spårämne för en god hälsa

Koppar är ett nödvändigt – vitalt viktigt – spårämne som krävs för att organismer av alla slag ska överleva. Dess oundgänglighet härrör från det faktum att det ingår i ett stort antal proteiner för såväl katalytiska som strukturella syften. ¹ Minst 20 enzymer har en funktionalitet som är beroende av koppar. Bland dessa återfinns:

• superoxiddismutas (SOD), ett enzym som finns i de flesta mänskliga celler och som skyddar kroppen från oxidationsskador. Höga koncentrationer finns i hjärnan, sköldkörteln och levern.

• lysyloxidas, ett enzym som hjälper till i korslänkningsmekanismer som krävs för stabiliteten hos bindväv. Minskad aktivitet hos detta enzym är knutet till en mängd strukturella abnormiteter i många vävnader däribland ben- och de kardiovaskulära systemen, blodkärl och hjärta.

• cytokrom c oxidas, ett enzym som katalyserar reduktionen av syre till vatten, ett väsentligt steg i cellulär andning. Aktiviteten är högst i hjärtat och hög i hjärna och lever.

Att koppar är oundgängligt har varit känt sedan 1928 då Menkes sjukdom upptäcktes. En mycket sällsynt genetisk rubbning som resulterar i att koppar inte kan tas upp från tarmens celler. Bland de kliniska egenskaperna hos Menkes sjukdom kan nämnas nedsatt mental utveckling, abnormiteter i bindvävens utveckling (hud, ben och hår), allmänt nedsatt förmåga till utveckling och död i den tidiga barndomen. ² Denna genetiska sjukdom visar hur vital koppar är för en normal utveckling.
 

Ytterligare insikt om betydelsen av koppar har framkommit genom undersökningar av effekterna av uteslutning och komplettering i animala och humana modeller. Sådana undersökningar visar att koppar har ett brett fält av viktiga funktioner som är avgörande för normal fysiologisk funktion och god hälsa. Dessa gås igenom nedan: 

Koppar är en viktig antioxidant genom superoxiddismutas som bekämpar oxidationsstress genom att hjälpa till att neutralisera fria radikaler som i annat fall skulle orsaka allvarliga cellskador. Fler bevis på att kopparbrist leder till ökad fettoxidation får vi hela tiden genom studier på djur.³ På liknande sätt visar studier att koppartillskott kan öka individers oxidationsförsvar. ^{4 5} Många av kopparbristens följder tros ha att göra med ökad oxidationsstress. 

Koppar visar sig spela flera olika roller när det gäller det centrala nervsystemets hälsa, särskilt hjärnvävnadens. Koppar behövs för att bilda och underhålla myelin, det skyddslager som omger nervcellerna. Kopparberoende enzymer är även nödvändiga för syntes av neurotransmittorer – de kemiska budbärare som tillåter kommunikation mellan nervceller.⁶

Koppar är viktigt för hjärtats och blodkärlens uppbyggnad och elasticitet. Korslänkning av arteriellt kollagen och elastisiteten kräver det kopparberoende enzymet lysyloxidas. Bland många dokumenterade anatomiska förändringar som orsakas av kopparbrist finns hjärtförstoring, artärer med en degeneration av glatta muskler och aneurysm (bråck; onormal utvidgning av del av blodkärlet orsakat av svaghet i kärlväggen) i kammare och kranskärlsartärer. ⁷ 

Många funktionella aspekter på hjärtat och cirkulationen påverkas ogynnsamt av kopparbrist. Manliga individer som får en kost med låg kopparhalt får störd pulsrytm.

Koppar påverkar också den normala kolesterolomsättningen: friska vuxna individer som får en kost med låga kopparhalter visar ökade nivåer av LDL-kolesterol (den elakartade typen) och minskade nivåer av HDL-kolesterol (den godartade typen). ^{8 9}

Lågt intag av koppar påverkar också glykosomsättningen och blodtrycksregleringen negativt.¹⁰ Koppar behövs också för normal blodkoagulation. Koagulationsfaktorerna V och VIII är beroende av koppar för att de ska fungera normalt, och studier visar att förmakstrombos förekommer oftare hos djur som får en kopparfattig föda. ¹¹ Dessutom har det påvisats att patienter som avlidit av hjärtinfarkt har uppvisat avsevärt lägre kopparkoncentration i hjärtvävnaden än sådana som dött av andra orsaker. ¹² Det är emellertid inte känt huruvida kopparbristen orsakat denna MI eller om den var resultatet av en underliggande hjärtsjukdom. 

Många av de oönskade förändringar som observerats hos människor sker vid kosthållning som innehåller kopparmängder kring 1 mg per dag. Detta har lett till förslag om att marginell kopparbrist kan spela en viktig roll i utvecklingen av hjärt- och kärlsjukdomar.¹³ 

Koppar främjar även bildandet av vanliga röda blodkroppar. Koppar behövs för järnets funktion i blodets syreupptagning och syretransport. Det hjälper till att omvandla järn till sin ferriska form – den typ som är mest användbar – och hjälper till att transportera järn till och från vävnader. ¹⁴

Blodbrist är en av de vanligaste kliniska yttringarna av kopparbrist. ¹  

Höga nivåer av koppar i blodet har, i en tvärsnittsstudie av kvinnor efter övergångsåldern, förknippats med högre bentäthet i ländryggen;¹⁵ och nedsatta kopparnivåer i blodet har observerats hos individer med benbrott. ¹⁶

Dessutom visar en nyligen genomförd studie att låga kopparintag, på 0,7 mg om dagen, tagna under en kort period på sex veckor, signifikant påverkade bentätheten hos friska manliga individer. De som testades var mellan 20 och 59 år. Denna effekt rättades till med koppartillskott (6,0 mg om dagen) under en påföljande sexveckorsperiod. ¹⁷

Immunsystemet behöver koppar för att utföra ett antal funktioner. ¹⁸ Kopparbrist har en djupgående effekt på vissa vita blodcellspopulationer och en minskning i antalet (neutrofila) kan vara ett kliniskt tecken på kopparbrist. ¹⁹ Immunfunktionen har undersökts på spädbarn med kopparbrist före och efter koppartillskott.²⁰ Den fagocytiska aktiviteten hos vissa blodceller, det vill säga deras förmåga att uppsluka främmande material, ökade efter att barnen fått koppartillskott. Annan forskning på friska unga män med en kost på lite koppar, 0,66 mg om dagen, visade en minskning i nybildningen av andra immunceller (perifera mononukleära blodceller).²¹

Kopparbrist har också förbundits med ökad förekomst av allvarliga andningsinfektioner hos spädbarn.²²